Lilla Sune stod plötsligt och krafsade på sovrumsdörren när jag tänkt lägga mig i sängen. Inte ville han sova ensam i korgen under trappan, nädå! Min säng verkade vara ett mycket bättre alternativ. Så nu ligger han här, den svarte lilla klumpedunsen, snarkandes men lycklig. Livet som hund är nog inte så illa ändå!